Särskilt till Petrus!

admin Stefan Salmonsson 2017-04-16
Särskilt till Petrus!

När några av Jesu vänner kommer till graven där de lagt honom möts de av en öppen grav. En ängel är där och säger dessa ord: 

”Mark 16:6-7 Men han sade till dem:”Var inte förskräckta! Ni söker Jesus från Nasaret, den korsfäste. Han är uppstånden, han är inte här. Se, här är platsen där de lade honom. 7 Men gå och säg till hans lärjungar och särskilt till Petrus: Han skall gå före er till Galileen, och där skall ni få se honom så som han har sagt er.”

Parallelt med Jesu väg till korset, den som vi får följa i evangelierna finns också lärjungarnas väg. Vi får följa Petrus och hans förnekelse av sin vän och mästare. Denne färgstarke lärjunge som ofta spelat en framträdande roll i lärjungaskaran. Hans personlighet var sådan att den utmärkte sig. Vid korset är Petrus påtagligt osynlig, Han som alltid varit den som frimodigt brukade uttala sig, stå fram, ta plats. 
Petrus är säkert skamfull och modlös, han hade ju svikit sin mästare. Han som lovat att stå upp för honom förnekade honom istället. Han hade upptäckt något om sig själv som han inte insett förut, att han inte hade vad som krävdes i sig själv. De goda intentionerna räckte inte, det han trodde om sig själv hade raserats. Nu sitter han igen med en trasig självbild. Han hade blivit en svikare. Hur kunde jag hamna här? Jag som trodde att jag var så stark, så utrustad. Petrus är prövad, hans tro svajar och med den hela hans tillvaro. 
Konversationen han hade med Jesus dagen innan korset ringer i hans öron. Nu har orden från Jesus fått en helt ny betydelse, han ser någonting nytt om sig själv, något han aldrig sett förut. Jag trodde ju verkligen på det jag sa till Jesus, att jag aldrig skulle svika honom. Min tro höll inte måttet, vad är det för fel på mig? Vad är det för fel på min tro? Vem skall jag tro på nu? Vad kan jag luta mig emot nu? Petrus har en djup troskris. 
Här hamnar vi alla ibland. Genom prövningarna i livet får vi också de mest dyrbara och värdefulla lärdomarna i livet. Om vi tar dessa prövningar rätt får vi en möjlighet att på djupet lägga en ny grund för hela vårt trosliv. 
Petrus minns orden från Jesus:  << Jag har bett för dig, att din tro inte skall gå under>>

Det är när vår tro går under som vi går under, utan tillit kan vi inte leva här på jorden. Det var inte fel på Petrus tro, det var trons placering som gjorde att han fallerade. När livet skakas i grunden upptäcker vi var vi placerat vår tro. I förnekelsens nakna verklighet upptäckte Petrus att hans tro var grundad i hans egen utgångspunkt, hans egen förmåga och duglighet. Den tron höll inte, det fundamentet rasade i hans liv. Petrus har insett detta nu, det håller inte att sätta sin tro till sig själv. Prövningen hade fört honom till denna nya insikt. 

Det kunde ha slutat här, men det gjorde det inte! Ängeln hade skickat ett budskap särskilt till Petrus med en hälsning direkt ifrån en uppstånden Jesus, det är inte över Petrus! Det finns en fortsättning för dig, en upprättelse för dig. Jag har inte förkastat dig Petrus, med din nya erfarenhet av din egen otillräckliga tro har du nu en möjlighet att flytta din tro från dig själv till mig. 
Lite längre fram får Petrus bekänna sin nyvunna tillitsplats. Vi finner honom vid stranden av genesarets sjö. Där bekänner han sin tro på Honom som måste vara trons grund i allas våra liv:      << ”Herre, du vet allt!”>> 

Petrus var på en ny plats i sitt liv, krisen hade hjälpt honom till en dyrbar upptäckt. Att den tro han hade till sin egen förmåga inte klarade trycket, att det han trodde sig veta om sig själv till och med i ljuset av det Jesus sa, visade sig vara fel. Nu sitter samme man som han tidigare avvisat framför honom, han som hade haft rätt hela tiden, han som visste allt. 

Hade det varit någon annan än Jesus hade Petrus säkert blivit avvisad, förkastad. Istället blev han upprättad med orden :      << ”följ mig!”>>

Petrus tro gick inte under men den flyttades från att vara en förtröstan till sig själv till att placeras hos Jesus, han som vet allt ❤️