”Nu går du in på helig mark”

stefan Stefan Salmonsson 2018-07-03
”Nu går du in på helig mark”

I min förra bloggpost skrev jag om samvetets funktion i våra liv. Läs gärna denHÄR så får du en bakgrund till den här texten.


Det finns så mycket obearbetad terräng när det gäller förståelsen runt detta med samvetet och dess roll i våra liv. Ofta blir samvetets roll och funktion dimmig för oss eftersom det ofta saknas kunskap på detta område. Så var det för mig under flera år, jag fick inte ihop det helt enkelt. Efter mycket sökande i skriften och genom att läsa böcker på detta område började bitarna falla på plats. Jag fick mycket hjälp av Stanley Jones böcker som på ett mycket insiktsfullt sätt gav undervisning om just samvetet. Dessa böcker blev en ögonöppnare för mig, Jag började förstå hur det mänskliga samvetet inte alltid beskriver Guds tankar och inte heller alltid ger en korrekt beskrivning av sakernas tillstånd. Det behövs fler verktyg än samvetet för att rätt kunna läsa av verkligheten vi upplever ( mer om detta i en senare bloggpost). Med stor insikt beskriver Stanley Jones samvetets olika sidor. I en av sina böcker ger han denna berättelse:

”Som missionär i Indien hörde jag om en rik affärskvinna som precis hade avslutat en affär, på väg hem slogs hon av dåligt samvete över att hon gjort denna lukrativa affär genom att inte vara ärlig. Hon kände att hon måste gå tillbaka och och göra rätt för sig, hon gick tillbaka till köpmannen och gjorde rätt för sig, hennes samvete hjälpte henne att göra rätt sak genom att ge tillbaka de pengar hon felaktigt tjänat. Vad hon däremot inte fick dåligt samvete över var att det på vägen till och från denna plats fanns fattiga människor vid vägkanten som bad henne om hjälp, hon tittade inte ens på dem utan gick bara vidare trots att hon mycket väl hade kunnat hjälpa dessa människor. Hennes samvete stördes inte över nöden hon hade runt sig”

Vi ser här ett exempel på hur samvetet kan betjäna oss på ett område men inte på ett annat. Samvetet kan vara alert och till gagn för oss på vissa områden men kan vara inaktivt och sovande på andra områden, och ibland till och med blockera det som är rätt att göra. Vi behöver helt enkelt lära oss att ställa rätt frågor till oss själva, frågor som: Är samvetets rörelse i mitt liv kopplat till min bakgrund? Nationalitet ? Till andra människor ? Till Gud? Det är hälsosamt att fråga sig själv varför man känner ett dåligt samvete, svaret kan förvåna oss därför att källan till ett dåligt samvete kan ibland vara väldigt grumlig, därför behöver vi uppleva Guds underbara reningsbad i vårt samvete.


Låt mig få berätta om en fantastisk välsignelse som jag nästan gick miste om på grund av att mitt samvete felaktigt ställde sig i vägen för det Gud ville välsigna mig med. När jag skulle fylla fyrtio år önskade jag mig en häst av Marie. Jag har alltid tyckt om djur och en egen häst var en dröm som jag haft sedan jag var barn. Till min stora förvåning hade Marie fixat pengar till min födelsedag så att jag skulle kunna köpa en häst. Jag fick en summa pengar på festen och jag var så glad, nu kunde min dröm bli uppfylld. Senare kom en person till mig och sa menande: ”Gå nu inte och köp en häst för de där pengarna! Gör någonting bra för dom istället, en häst är ju så onödigt……….. ” Helt plötsligt slog det till i mitt samvete, jag kände mig illa till mods. Det kanske är dumt att bruka pengarna på detta? Nu befann jag mig på en plats där jag började förhandla med mitt samvete, istället för att fråga mig varför jag fick dåligt samvete?! Detta är ett vanligt beteende hos oss när det dåliga samvetet slår till. Vi försöker förklara, försvara vårt handlade och på det sättet om möjligt stilla samvetets röst, istället borde vi först undersöka källan till det dåliga samvetet. Ibland utan att vi ens tänker på det går vi omkring med en grumlig känsla på insidan, där det dåliga samvetet vittnar emot oss helt i onödan och faktiskt kan beröva oss välsignelser som Jesus själv önskar ge oss. Vi frågar oss inte varför vi har dåligt samvete och varifrån detta dåliga samvete kommer ifrån. Så var det för mig och den där hästen, det började växa i mitt sinne. Inte ska väl du som är predikant ha en häst?!, vad ska du med den till?!


Jag fick dock hjälp från min vän Ulf Ekman som ringde mig några dagar efter festen. Han frågade mig om jag köpt hästen ännu, varpå jag svarade svävande, ”njaee jag vet inte om det blir någon häst”. Ulf som hörde på min röst att jag börjat tvivla frågade: ”Vem har du pratat med?” Jag berättade vad personen hade sagt varpå han utbrister: ” Det är väl inte den personen som fick presenten!” Hon har väl ingenting med det här att göra! Ulf blev till stor välsignelse för mig genom att hjälpa mig ut ur den låsning jag hamnat i på grund av att en person genom sina ord kidnappat mitt samvete. Han har genom åren fått vara till stor välsignelse för mig många gånger även på ett personligt plan.


Samtalet med Ulf gav mig frimodighet att köpa vår första häst och jag kan inte med ord beskriva vilken välsignelse dessa hästar varit för vår familj. Det började med Molly som blev vår första häst och sedan köpte vi fler hästar allt eftersom våra döttrar växte i sitt hästintresse. Vi tog också föl på Molly efter ett par år och på den avkomman tjänade vi så pass mycket pengar att en av våra döttrar kunde köpa sin första lägenhet, den lägenheten sålde hon senare till sin syster som i sin tur sålde den vidare så att båda våra döttrar nu har kunnat köpa hus. Molly blev även en ekonomisk välsignelse för oss!


Men det mest fantastiska med dessa hästar var att dom blev till oerhörd hjälp när vår familj drabbades av en outsäglig sorg. Vår äldsta dotter rycktes ifrån oss endast 25 år gammal och vi drabbades av total förtvivlan som familj. När jag fick dödsbeskedet kändes det som om jorden rämnade under fötterna på mig och allt blev beckmörkt. När jag samlade familjen och gav dom detta hemska besked reste sig våra två tonårsflickor upp och sprang ut, de tog sina mopeder och körde iväg. Jag tog bilen och åkte runt och letade efter dom, jag körde runt säkert en timme utan att finna dom. Då hörde jag Guds Andes röst på insidan säga: ”Flickorna åkte till stallet”. Anledningen till att jag inte tänkt på detta innan berodde på att det var sent på kvällen och vid den här tiden var det ingen vid stallet. Jag åkte till stallet och mycket riktigt där stod deras mopeder. Det var en varm och vacker Junikväll, jag gick ur bilen och när jag öppnade stalldörren hörde jag på nytt Guds stämma i mitt inre: ” Nu går du in på helig mark!”. Jag förstod att Gud är här nu så jag öppnade dörren och steg försiktigt in i stallet. Det var ganska många hästar i stallet och våra stod lite längre in, jag hörde förtvivlade rop och gråt från platsen där dom stod. Jag smög fram och såg mina döttrar hos var sin häst, den ena låg nere vid fötterna hos sin häst och grät förtvivlat, den andra klamrade sig fast vid halsen på sin häst. Hästarna stod blixt stilla som om dom visste vad som hade hänt. Dessa stora, starka och stabila hästar i en situation som var så turbulent och kaosartad. Deras vänliga och fridfulla väsen skänkte tröst och trygghet till mina flickor. Någon kanske undrar, ”varför ropade dom inte till Gud? – Min vän, det var det dom gjorde! Gud var där i stallet den kvällen. I en situation där jag och Marie var helt utslagna över förlusten av vår äldsta dotter blev hästarna Guds redskap till att ge den tröst våra tonårsflickor behövde där och då. Jag kände att dom var i trygga händer och åkte obemärkt därifrån hem igen.


Det dröjde flera år innan jag tog upp denna händelse med våra döttrar och berättade för dom att jag varit där i stallet den kvällen då det ofattbara hände, dagen då deras storasyster och stora idol hastigt lämnade dom. De berättade då för mig att allt rasade samman för dom när de fick beskedet att deras syster hade dött, de visste inte vad de skulle göra. Och när de såg att Mamma och Pappa själva var så utslagna tog de förtvivlade flickorna sin tillflykt till sina hästar. Sedan sa dom en sak som gjorde mig så berörd :”Tack Mamma och Pappa för att ni skaffade oss hästarna, utan dom hade vi aldrig klarat det här, men nu hade vi hästarna som vi kunde fokusera på, gråta hos, prata ut hos”.


Jag har ofta tänkt på denna händelse och hur nära det var att ett dåligt samvete berövat oss denna fantastiska välsignelse. ❤️Stefan