Helt Ensam

stefan Stefan Salmonsson 2018-03-29
Helt Ensam

Idag är det skärtorsdag, vi går in i påsken. Evangelierna beskriver Jesu väg fram till korset och vidare till uppståndelsen. Bakom sig har han en vecka av motsägelser, för bara några dagar sedan blev han hyllad, prisad av folket. Hosianna ropen ekade där han gick fram, nu är han ensam och snart skall nya rop höras på Jerusalems gator, korsfäst honom, korsfäst honom.

Jesus visste att det skulle bli så här, han var förberedd. När vi möter honom i Getsemane trädgård är han ensam, ingen förstår honom, ingen utom Fadern.

Jag läste om en val som simmat runt i haven i över trettio år, helt ensam. Orsaken är att han sjunger på en annan frekvens än andra valar, han har inga vänner därför att han kommunicerar på en frekvens som ingen annan val förstår. Han kallas väldens ensammaste val.

Det Jesus nu skall göra kommer ingen av hans lärjungar att förstå, alla kommer att lämna honom, Jesus vet det. Han kommer att bli missförstådd, utlämnad, dödad, han kommer att bli den ensammaste personen i universum. För en kort stund kommer han även att bli lämnad av sin Fader, denna vånda är närmast outhärdlig för Jesus, Han utbrister: ”Far, om det är möjligt låt mig slippa detta”. Himlen är tyst, det är inte möjligt. Jesus lämnas helt ensam och blir det offerlamm som Johannes döparen hade uttalat över honom.

Genom hela kyrkohistorien har teologer och lärda människor försökt att ge förklaringar till försoningens mysterium. Olika försoningsläror har presenterats. Jag har studerat försoningen i åratal och lämnas ändå fattig i min förståelse av detta. Ju mer jag studerar och mediterar över Jesu försoningsverk, ju mer inser jag att jag aldrig på djupet kan förstå vilket oerhört pris Jesus fick betala för att försona mänskligheten med Gud.

Det som sker i försoningen ger oss så många perspektiv, om vi är villiga att se. Korsets verklighet ger oss ett perspektiv av mänskligheten, hur fallen människan egentligen är. Korset ger oss ett perspektiv på hur grotesk och förfärlig synden är. Det ger oss också ett perspektiv på hur ofattligt stor Guds kärlek är till oss människor, hur långt Gud var villig att gå för att återlösa människan.

Vi kan aldrig på djupet förstå hur oerhört stort Jesu försoningsverk är men vi kan i tacksamhet ta emot det in i våra hjärtan och omfamna det i tro på Honom som gjorde det ingen annan kunde.

❤️Stefan