Ditt samvete, en välsignelse eller en börda?

stefan Stefan Salmonsson 2018-06-22
Ditt samvete, en välsignelse eller en börda?

22 Låt oss därför med uppriktigt hjärta gå fram i full trosvisshet, med ett hjärta som är renat från ett ont samvete och med en kropp som är badad i rent vatten. 23 Låt oss orubbligt hålla fast vid hoppets bekännelse, ty den som har gett oss löftet är trofast. /Heb 10:22

Samvetet är ett av själens mest finkänsliga instrument. Det fungerar som en kompass för vårt inre, hjälper oss att navigera i livet. Samvetet signalerar i vår själ när det vi gör strider mot samvetets röst i oss. När vi kör över vårt samvete eller gör något som vårt samvete inte samtycker till upplever vi en jobbig känsla inombords, vi får dåligt samvete.

Alla människor har ett samvete, kristna som icke kristna, och det mänskliga samvetet är just mänskligt och personligt. Vi märker att samvetet skiljer sig människor emellan, nationer emellan och kulturer emellan. Här ligger också begränsningen i att enbart förhålla sig till samvetet som stämgaffel för själen.

Vårt samvete är personligt men inte objektivt. Vårt samvete är präglat av vår uppväxt, erfarenheter och värderingar.

För att ge dig ett exempel på vad jag menar låt mig berätta om en händelse i Maries och mitt liv.

När vi var nygifta och skulle besöka min Mamma kom vi till hennes hus sent en lördagkväll. eftersom vi kom så sent och inte ville väcka henne och jag ändå hade kvar min nyckel så gick vi in utan att väcka henne. Jag var hungrig och öppnade kylskåpet där jag till min glädje fick se söndagssteken!! Kanon tänkte jag, nu kan vi äta av den. För er som är lite äldre vet att söndagssteken tillagades på lördagen så att man inte skulle behöva laga mat på söndagen och i många hem var det absolut förbjudet att äta av den på lördagen !? Jag tog ut steken och ställde fram den på bordet och sa till Marie: ” kom så äter vi!” Marie blev helt chockad och utbrast: ” Nej! Vi kan ju inte ta söndagssteken!!” Jag blev förvånad över hennes starka reaktion och sa ”Varför inte? Mamma blir glad om vi hittar nåt att äta”

Marie åt ingenting av steken, ”jag har så dåligt samvete över detta” sa hon. Jag däremot åt med glädje och kände inget dåligt samvete överhuvudtaget. På söndagen när mamma såg att vi tagit av söndagssteken utbrast hon: ”Stefan! Vad underbart att ni hittade något att äta!” Detta var en typisk reaktion från min Mamma, hennes stora glädje var när vi åt hennes mat, jag visste ju detta redan eftersom det var min uppväxt, därför åt jag alltid med gott samvete. Hemma hos oss var det alltid okey att äta av söndagssteken även på lördag (och allt annat som man kunde hitta i kylskåpet).

Marie och jag har ofta pratat om denna händelse eftersom den beskriver hur samvetet kan slå så olika ut beroende på vår uppväxt och hur kopplat samvetet är till oss som individer, vad som är rätt och fel utifrån samvetet beror till stor del på vad vi har med oss från vår bakgrund. Häri ligger samvetets funktion men också dess begränsning och eftersom samvetet är så subjektivt kan fienden agera mot vårt samvete och bringa kontroll och begränsning till våra liv genom att låsa våra samveten (mer om det i nästa blogginlägg).

Många kristna blandar ihop samvetet med den helige Ande, men det är inte samma sak. Det som är så underbart med det nya livet i Kristus är att vi där har helt nya förutsättningar att leva våra liv. Nu är vi inte längre begränsade till vårt eget subjektiva samvete, nej nu har vi den helige Ande som leder oss.

När samvetet signalerar i vår själ och vi upplever ett dåligt samvete så känner vi fördömelse och om vi tror att Gud leder oss på samma sätt, genom att ge oss dåligt samvete har vi missuppfattat hur Gud leder oss. Eftersom det inte finns någon fördömelse för dem som är i Kristus (rom 8:1) så använder inte Gud fördömelse som styrmedel i våra liv. Den helige Ande överbevisar oss i vår ande genom att bringa övertygelse från Herrens ord in i vårt inre och på det sättet vill Han leda oss. Det är heller inte samvetets uppgift att förklara för oss vad som är synd och inte synd, det är den helige Andes uppgift. Det är därför som vårt samvete måste bli renat så att det inte ställer sig i vägen för Guds ledning i våra liv.

Här har det många gånger blivit tokigt i kristna sammanhang genom åren. Saker som bara handlar om kultur, mänskliga traditioner och egna idéer har blivit uppgraderade till värdemätare för vad som är synd och inte synd, alltmedan det som verkligen är synd inför Gud ofta förbisetts. Detta har gjort att många samveten har blivit låsta på grund av dessa företeelser, som i sin tur lett till att så många blivit berövade den frihet och glädje som finns i Kristus.

Aposteln Paulus hade verkligen ljus över detta, han skriver:

”Mig gör det ingenting att ni eller någon mänsklig domstol dömer mig. Ja, jag vill inte ens döma mig själv. 4 Visserligen har jag inget på mitt samvete, men det betyder inte att jag är frikänd. Det är Herren som dömer mig.” 1kor 4:3

Vi ser här att Paulus inte placerar samvetet som domare utan förbehåller Gud rätten att vara domaren i hans liv, med andra ord bara för att jag inte har dåligt samvete för att jag gör något så betyder inte det att det jag gör är rätt, inte heller när jag upplever ett dåligt samvete att jag gör fel, Gud är den som dömer oss.

Ibland gör vi saker bara på grund av ett dåligt samvete, men det dåliga samvetet som motivation skapar ingen frihet eller glädje. Att då istället få vara ledd av den helige Ande utifrån ett gott samvete är ren glädje. Att slippa gå omkring med en klump i magen orolig och rädd för att göra fel och istället få uppleva det goda samvetets balsam i själens alla rum, det min vän är din utgångspunkt i det nya livet som heter I KRISTUS!

Paulus såg på Stora rådet och sade:”Bröder, jag har levt inför Gud med ett fullkomligt rent samvete ända till i dag.” Apg 23:1

Ps. I nästa bloggpost skall jag berätta hur Gud hjälpte mig att ta emot en fantastisk välsignelse som nästan blev blockerad på grund av mitt dåliga samvete 😲

❤️Stefan