Dagen efter korset

admin Stefan Salmonsson 2017-04-14
Dagen efter korset

I mitt hjärtas tankar har jag idag vandrat ut till Golgata, det är dagen efter korset. Igår var här mycket folk, det verkade som om hela Jerusalem var här då. Idag är nästan ingen här, det är öde och tomt. Det står tre tomma kors resta, men de som hängde här är borta. Det känns som en krigsskåde plats, en plats där ett krig har utkämpats. Hade jag inte vetat det jag vet om denna plats skulle jag snabbt gått härifrån, för den som inte vet är detta en obehaglig och kuslig plats att befinna sig på. 

Jag vill dröja kvar. Innan jag går vidare och letar efter mannen som hängde i mitten av de tre korsen söker mitt hjärta en anknytning, en länk. I mitt liv har jag befunnit mig på liknande platser många gånger, platsen mellan död och liv, kostnad och utdelning, förlust och återseende, lidande och smärta till läkedom och glädje.

Detta är en dag lik de dagar då minnet av gårdagen gör att framtiden känns oviss och dunkel. Igår var det dramatiskt, brutalt och omvälvande. Idag är det tyst, ovisst, skrämmande.

Du kanske har förlorat någon du älskade högt i ditt liv?  det har jag också. Du kommer ihåg när du fick beskedet, hela ditt liv rasade samman. En oändlig sorg och smärta översköljde dig. Du kommer också ihåg dagen efter, då alla telefoner slutat ringa, då de som finns i din närmsta krets äntligen fått i sig lite sömn efter att ha vandrat fram och tillbaka hela natten i förtvivlan. Det är tyst och stilla där du sitter. Tankarna som fyller dig är inte ljusa, framtidsglada eller hoppfulla. Morgondagen är klädd i dunkel och dysterhet. Vart går vägen nu? Hur skall det bli med allting? Finns det någon framtid för mig, oss? Det är påskafton i ditt liv. 

Idag är det tyst men inte stilla, detta är en viktig dag då viktiga beslut fattas i vårt inre. Detta kan bli dagen då bitterhetens säd placeras i vårt innersta rum, en säd som kommer att växa fram och förmörka hela framtiden. Detta kan bli dagen då livet upphörde att vara ett liv och där fortsättningen bara blir en transportsträcka, ett liv utan liv. 

Men det behöver inte bli så! Imorgon vill jag gå till platsen där de lagt Honom, någonting säger mig att jag där skall finna svar på mina frågor.